Märtas mikro-projekt del 3

 

När jag tar mig an Märtas bönor igen har dom legat på tork i ungefär två veckor. Man kan tydligt se bönan genom det genomskinliga skalet, som fortfarande finns kvar kring bönan. Det ska bort, som ett sista steg innan bönan är redo för rosten. Jag plockar fram böna efter böna och har till slut en handfull kaffebönor som ser ut ungefär som dom gör när jag får kaffet i säckar á 60 kilo till rosteriet. Och nu var jag äntligen på bekant mark, för rostat kaffe har jag gjort förut.

Rostningen gick som en dans. Mängden kaffe var lagom för provrosten och efter några få minuter är dom torkade kaffebönorna från Märtas bär omvandlade till bruna doftande bönor. Jag tog med kaffet på nästa koppningsbord och kunde konstatera att det faktiskt smakade… kaffe. Inget häpnadsväckande, men helt klart kaffe, och ganska sött sådant.

Märta kom senare samma dag och hämtade en påse med ”Märtas ekologiska kaffebönor”. Hon tackade och jag tackade lika mycket. Snacka om win-win. Hon fick sitt kaffe och jag fick lära mig mycket genom att processa kaffet själv. Slutet gott, kaffet gott.