Skip to content

Mitt julkaffe 2015 har en god smak och en fin historia

03 december 2015

PerNordby_Julkaffe2015Julkaffe, vad är det? Ett kaffe som man kan dricka till jul såklart. Jag har valt ut ett kaffe som kom till mig i oktober och som alltså är ett nytt, färskt och gott kaffe. Jag har rostat det ljust och fint så att de naturliga smakerna som finns i kaffet ska få mycket utrymme. Årets julkaffe är friskt och rent med en komplex syra, utvecklad sötma och toner av russin och mandel. Det passar julen tycker jag, men också alla andra dagar på året.

Kaffet kommer från en liten gård i regionen Nariño i södra Colombia. Här finns många höga berg och detta kaffe växer 2000 meter över havet. På den höjden kan luften bli ganska kylig och växlingen i temperatur från dag till natt hjälper till att skapa den utvecklade sötman och komplexa syran som jag beskriver i smakprofilen ovan.

CarlosyAngelaCarlos och Ángela Ortega bor tillsammans på en gård om 2 hektar där de odlar 100% Caturra. Eller, det växer annat där också, massa bananer och guava bland annat, men när det kommer till kaffe är det bara Caturra som odlas. Gården har inget formellt namn, men familjen kallar den el Platanal på grund av alla bananträd. Carlos och Ángela tar hjälp av sina söner Richard och Carlos med arbetet på gården och tillsammans sköter de allt från plantering, beskärning, gödning och ogräsrensning. Och skörd såklart.

Jag har köpt kaffet av en liten och relativt nystartad exportör som heter Antis coffee. Jag kom i kontakt med dem för ett år sedan. Jag blev intresserad av deras kaffe och vi startade en dialog via viber och email. Att bygga en ny relation med producenter och exportörer kan börja på många sätt och sluta för det mesta i att jag sätter mig på ett flyg och besöker gården och process-stationen. Men i detta fall hände något för mig nytt.

Antis coffee kom Jorge_Julianna_Perpå besök hos mig. Det låter kanske inte så stort för en exportör att resa till en potentiell kund, men den här exportören är annorlunda. Jag hade haft kontakt med Julianna på mail och telefon, men visste egentligen inte så mycket om henne eller hennes roll i företaget. Hon säger en dag att de vill lära sig mer om marknaden och hur ett rosteri som mitt jobbar, och vi bokar till min förvåning in ett besök i rosteriet i augusti. En torsdag när hösten är som vackrast kommer Julianna och hennes kollega Jorge in. Vi sitter i min röda soffa och hon berättar sin historia. Jorge och Julianna älskar sitt kaffe och den landsbygd där det växer. Jorges familj är producenter sen flera generationer och efter att ha placerat sig som finalister i Cup of Excellence för tre år sedan började de utforska vad som gjorde kaffet bra det året, och hur de skulle kunna upprätthålla den höga kvalitén. De tog in hjälp från agronomer, såg till att själva få kontroll över efterskördsprocessen och ansökte om exportlicens. Den kom slutligen igenom och i år har de exporterat sitt kaffe för första gången. De jobbar med kaffe från Jorges familj, och några av deras grannar och vänner. Familjen Ortega hör till dessa vänner.

När Julianna och Jorge satt i min soffa och berättade om hur de jobbade och visade bilder från gårdarna och process-stationen hade jag ännu inte smakat deras kaffe. Jag fick några prover de hade med sig och jag bara hoppades att det skulle smaka bra. Det lät som att förutsättningarna fanns där. Rätt växtförhållanden och mycket hårt jobb låg bakom. När jag provade kaffet blev jag inte besviken och nu står jag här med tre små lotter från två gårdar i Nariño. Det första hittar ni i julkaffet, de andra sparar jag till 2016.

Annonser

Jorge Lagos och finca Santa Teresa

26 november 2015

SantaTeresa_JorgeoPerJorge Lagos och jag, vi är goda vänner. Fastän ganska olika. Han odlar kaffe i Dipilto, Nicaragua och jag rostar (samma) kaffe i Göteborg, Sverige. Kanske är vi inte så olika ändå. Den passion som jag hör hos Jorge när han pratar om sin gård, sina anställda och sina buskar känner jag igen hos mig själv när jag pratar om mitt rosteri och om smaker och handelsrelationer.

Vi har fått till ett bra samarbete över den korta tid vi har jobbat ihop. Jorge gillar gamla arter så som Bourbon, Caturra, Pacas, Maracaturra och Catuai, och han har jobbat mycket för att separera olika arter från varandra på gården. Det gör det lättare för mig att få specifika lotter. Jorge tog över driften av Santa Teresa efter sin far för sex år sedan och för varje år blomstrar den mer och mer. Första året jag handlade av Jorge köpte jag två lotter, en Caturra och en Maracaturra, men i år gick jag loss lite på möjligheterna och köpte sex olika lotter som skiljde sig på art och processmetod. Jag presenterade kaffet under mässan World of Coffee i somras och några andra rostare som ställde ut blev intresserade. Så jag har skickat några av lotterna till bland annat Tyskland, Tjeckien och Polen och bara behållit ett fåtal själv. Det är kul att veta att det kaffe jag handlar och tar hem rostas av andra rostare som jag respekterar.

PerNordby_SantaTeresa_PacasDen lott jag själv gillar bäst och har behållit är en våtförädlad Pacas. Den är ren och balanserad, har toner av nöt och citrus och en mild fruktig ton som går mot aprikos.

För två månader sedan besökte jag Jorge igen för att planera vad vi ska hitta på den kommande skörden. Vi har många idéer och ska göra lite experiment, men jag tänker vänta med att avslöja detaljer tills efter skörden.

Kopakaki 2015

15 november 2015

Återigen har en skörd från Rwanda och kooperativet Kopakaki Dutegure kommit till rosteriet. Årets skörd är söt och krämig, har toner av röd grape och svart te, och den komplexa syran ger kaffet en lång josig eftersmak. I år försökte jag vara mer aktiv i valet av lott än jag varit tidigare. Jag fick prover från olika veckor och månader av skörden och koppade dessa mot varandra. De olika lotterna har en gemensam grundkaraktär men kan skilja sig i intensitet på syra och sötma. Det kaffet jag till slut valde är plockat i mitten av mars.

Eftersom Kopakaki är en process-station som ägs av ca 1184 producenter och deras familjer så har jag inte kontakt med alla odlare. Min främsta kontakt är Kevin som står för export, Olivier som står i koppningsrummet och manager för tvättstationen Bahati Thierry. Sist jag var nere på besök hade jag en skön fika med hela styrelsen som är ansvarig för att allt på process-stationen fungerar som det ska.

Rad ett: Jeanne, Eduard, Vincent, Josias, Aimable, Jean Bosco, Silayi, Jeanette. Rad två: Alex, Julienne, Beatrice, Eduard, Eliabu, Enesimu, Michel och sist manager Thierry

Kopakaki crew! Rad ett: Jeanne, Eduard, Vincent, Josias, Aimable, Jean Bosco, Silayi, Jeanette
Rad två: Alex, Julienne, Beatrice, Eduard, Eliabu, Enesimu, Michel och sist manager Thierry

 

Jag köper bara en liten del av det kaffe som Kopakaki producerar; just nu åker ungefär en veckas skörd till Göteborg. Ändå upplevde jag en enorm tacksamhet från styrelsen under vår fika och de uttryckte en önskan att bygga och stärka relationen vi har. När jag frågade Kevin vad det är de uppskattar nämnde han fyra saker:

Jag visar min uppskattning för jobbet som producenterna gör.

Jag gör återkommande besök hos dem.

Jag betalar ett bra pris.

Vi har en lång relation som vi bägge uppskattar.

Det här är den grund jag vill bygga all min kaffehandel på. Jag tror att genom att visa ett intresse, göra besök, betala bra för det arbete som krävs så kommer jag också få bättre kvalitet på kaffet. Den relation vi bygger upp kommer ge en stabilitet för både producenterna och mig. Jag vet inte om det låter komplicerat, men för mig är det ganska enkelt, och resultatet visar sig i kaffet jag brygger hemma och i välkomnandet jag får i Rwanda. Till den kommande skörden planerar jag att åka ner till Kopakaki igen och ytterligare stärka och fördjupa det samarbete vi redan har.

Nicaragua tur och retur

14 oktober 2015

Nicpic

Nicaragua är ett vackert land mitt i Centralamerika. Jag har varit där många gånger och snart landar jag där igen. Jag kommer köra direkt upp till Nueva Segovia som är den region som jag upplever har det bästa kaffet i landet. Jag jobbar nära några få gårdar här och producenterna har kommit att bli mina vänner. Jag är bara i Nicaragua en vecka men har flera saker på agendan, så det blir några hektiska dagar för mig. Min vän Claudia bygger ett koppningslabb som kommer det göra lättare att kvalitets-säkra kaffet på plats för många småproducenter. Det är långt ifrån alla kaffeproducenter som har smakat på sitt eget kaffe. Men de som får möjlighet att vara med på en koppning och kan förstå kopplingen mellan smaken och hur de jobbar på sina gårdar kan förstå hur smak och skörd hänger ihop. Jag ska hjälpa Claudia bli klar med labbet som bör vara färdigt innan skörden börjar i december. Jag ska givetvis även besöka Jorge Lagos (som tagit fotot ovan) som jag i två år har jobbat med och som gör massa roliga projekt på sin gård Santa Teresa. Det är fantastiskt för mig att få jobba med en producent som är lyhörd för vad jag önskar och som lyckas skapa en mångfald av smakprofiler på sin gård genom att separera olika arter i olika lotter, men också genom att använda olika process-metoder på varje lott. Jag kommer även stärka kontakten med andra producenter som jag börjat jobba med samt besöka en gård som jag kommer jobba väldigt nära med i framtiden. Det är bara att dra på stövlarna och kavla upp ärmarna och traska upp i bergen på jakt efter det goda kaffet. Innan jag vet ordet av det är jag hemma i Göteborg igen och står vid rosten.

don Eleodoro är 90+ (och hans kaffe är också ganska gott)

11 oktober 2015

Ett kaffe av riktigt hög kvalitet brukar benämnas 90+ och det refererar till ett koppnings-protokoll där kaffe bedöms utifrån smak. Allt över 85 poäng är specialkaffe, och får ett kaffe mer än 90 poäng är det tipptopp och väldigt unikt.

donEleodoro och Aurelio

don Eleodoro och sonen Aurelio

don Eleodoro från Guatemala är ett gott kaffe och en 90+ av en annan anledning. Eleodoro Villatoro har jobbat på sin gård La Esperanza ända sedan 1953. Eleodoro är nu över 90 år och hans son Aurelio tar hand om gården och sköter den dagliga driften. För att vara 90+ gör don Eleodoro ett väldigt bra jobb! Han har olika lotter på sin gård med olika arter och detta parti består av Bourbon och Caturra och kommer från en lott som don Eleodoro kallar la Cima, som på spanska betyder topp. Bergstopp närmare bestämt. La Esperanza ligger 1500-2000 meter över havet och la Cima ligger på den övre delen av gården. Huehuetenango är den högsta belägna regionen i Guatemala och även den torraste. De varma vindarna som blåser ner från Mexico skyddar kaffet i regionen från frost. Kaffet från don Eleodoro är välbalanserat och rent, har en mjuk munkänsla med smak av smörkola och en mild, försiktig syra som påminner om hallon.

Nubitas Kenya – ett kaffe från El Salvador

28 september 2015

PerNordby_NubitasNubitas är en gård i El Salvador som ligger på den norra delen av vulkanen Santa Ana, 1600-1650 meter över havet. Federico Batlle har flera olika arter på gården, och det här partiet är av en Arabica-arten Kenya.

Få saker skapar så mycket förvirring som när namn vi är vana vid att beskriva en geografisk plats även blir namn på något annat. På kaffepåsen står det Kenya – Nubitas – semi-tvättat kaffe från El Salvador.

El Salvador är alltså landet och Kenya står i detta fall för böntypen. Bakom detta finns såklart en historia.

På 1910-talet fördes plantor från Kenya till El Salvador där de planterades kring vulkanen St Ana i norra delen av landet. Antagligen var det en gren av French Mission som reste över atlanten eftersom detta var innan Scott Laboratories framställde de nu vanliga Kenyanska arterna SL28 & SL34. Över åren i El Salvador har denna gren antagligen muterat något och den kallas därför kort och gott för ’Kenya’. Den odlas på flera gårdar som ligger högt och planterades först för att den tålde frost och kyla bra, och först senare insåg man att den också hade en god smak. I Nubitas Kenya hittar du en fruktig arom, citrus, mjölkchoklad, grönt äpple och en josig munkänsla.

Nubitas_utsikt

Jag har aldrig varit i El Salvador och känner därmed inte Federico. Det gör däremot hans brorson Rodolfo Rufatti Batlle som jag köper kaffet genom. Rodolfo importerar kaffe från flera av sina släktingar och ansvarar även för efterskörsprocessen. Just denna lott är semi-tvättad, eller honey processed, som metoden kallas i Centralamerika. Läs mer om processen här. I denna process plockas bara skalet bort från bären, och bönan torkas med mer eller mindre fruktkött kvar. Det gör kaffet renare än bärtorkat kaffe och sötare än våtförädlat kaffe. Varianter på denna process blir vanligare och vanligare och kallas olika i olika delar av världen, Honey Process, Semi Washed och Pulped Natural är olika namn på (mer eller mindre) samma process. På ren svenska kallar jag detta för semi-tvättat.

En sen vinst av rostnings-SM 2015

25 september 2015

Våren 2015 var en hektisk tid för mig. Jag skulle precis flytta in i ny lokal, installera en rost, förbereda mig på att Europas största kaffemässa skulle komma till Göteborg och samtidigt hålla företaget flytande. Någonstans mitt i detta lyckades jag i slutet av maj även klämma in en tävling, Swedish Coffee Roasting Championship 2015, alltså SM i kafferostning. Jag minns tävlingen som ett fint event där alla tävlande hjälpte varandra och vi tävlade i en sportslig, öppen gemenskap. När resultatet annonserades stod det klart att jag inte fått någon pallplats. Lite synd tyckte jag eftersom VM-finalen skulle gå i Göteborg en månad senare och det hade ju varit kul att få representera Sverige på hemmaplan.

När jag två veckor senare fick mitt protokoll hemskickat och ögnade igenom det såg jag direkt att något inte stod rätt till. Jag la in siffrorna i ett kalkylark och märkte att mina poäng inte summerats rätt. Det saknades ganska mycket. I den summering jag gjorde landade jag på samma poäng som segraren, alltså på en delad förstaplats. Jag påpekade detta för SCAE Sweden, den organisation som arrangerade tävlingen och en process började. SCAE Sweden tog ärendet på allvar och har tillsammans med WCE, som föreningen som äger tävlingen och arrangerar VM, granskat ärendet. Det har dragit ut på tiden, men i går annonserades det nya resultatet som skickades ut till alla medlemar i SCAE Sweden samt publicerades på föreningens Facebook-sida.

Vid genomgången som SCAE Sweden gjorde visade det sig att fler protokoll var felaktiga och att jag egentligen hade vunnit tävlingen. Jag vann! Det kom som en överraskning för mig. Och det är ju kul, men också lite surt. Huvudvinsten i att vinna SM är nämligen att få delta i VM, en tävling som gick av stapeln för tre månader sedan. Det erkännande som en sådan vinst skulle ge är också lite borttappad.Det är svårt att kompensera för den förlust denna sena vinst innebär, men jag tar emot den uppriktiga ursäkt jag fått från SCAE Sweden. Jag är även tacksam för det arbete som SCAE Sweden har lagt ner och med vilken noggrannhet de följt ärendet. Det är skönt att få ett slut på det. Nu kan jag inte göra annat än rycka på axlarna, räta på ryggen och fortsätta rosta så gott kaffe jag kan. Och så tävla igen nästa år.

Det har från flera håll föreslagits att jag som kompensation för årets tabbe ska få representera Sverige i VM nästa år utan tävling, men det känns bara konstigt. Nästa år är en annan tävling, med andra deltagare och andra förutsättningar. Och förhoppningsvis bättre poängräkning. Jag tävlar gärna i VM, men bara om jag lyckas vinna SM igen.

Om du är kafferostare och vill tävla mot mig kan du anmäla dig här.