Skip to content

Cup of Excellence Rwanda 2013

03 september 2013

RW1

Det har inte ens gått två veckor sedan jag kom hem från Rwanda men den resan känns redan som en evighet sedan. Det var sommar när jag åkte och nu är det höst.

Att döma i en Cup of Excellence-tävling innebär att man stänger in sig i ett rum i en vecka tillsammans med ett tjugotal andra koppare från hela världen och smakar på kaffe. Massa kaffe. 159 bidrag kom från början in till årets tävling som var den femte i ordningen i Rwanda. Av dessa gick 100 vidare efter en första gallring. Dessa bedömdes av en nationell jury. Det är den nationella juryn som gör det stora svåra jobbet. 14 koppare från Rwanda ägnade två veckor åt att smaka och bedöma kaffet om och om igen. När de var klara och kaffet var rankat var det totalt 59 koppar kvar som vi i den internationella juryn skulle bedöma.

Så vi möttes, åt en välkomstbanan och stängde in oss i ett rum i en vecka. För att koppa och bedöma dessa 59 nationella vinnarna. I vår bedömning smakar vi på kaffet och sätter poäng på bland annat syra, sötma, munkänsla och smak. Vi vet givetvis inte vilket kaffe som är vilket utan allt sker ”blint.” På en skala där 100 poäng är max måste ett kaffe få över 85 poäng för att gå vidare. Totalt 15 bidrag passerade och dessa internationella vinnarna kommer säljas på en internetauktion i oktober. På det här sättet får de vinnande producenterna ett pris långt över marknadsvärdet för sitt kaffe och marknaden får exklusivt kaffe som annars inte skulle finnas. Marknaden vinner. Producenterna vinner.

I den internationella juryn var vi 24 domare från 12 länder. När en grupp träffas och på detta sätt går in för en och samma uppgift brukar gruppbildningen gå snabbt. Detta innebär att jag efter en vecka har nya vänner från 6 kontinenter. Men jag träffade också gamla bekanta. Keita från Japan mötte jag i Brasilien 2010. Scott från USA har jag sprungit på ibland annat Nicaragua och Costa Rica. Joey från Österrike mötte jag i Göteborg 2011 och Mel från Australien mötte jag på Sumatra förra året. När vi ses igen fortsätter vi den relation som vi påbörjade på en annan plats, i en annan tid. Vi har bara en gemensam nämnare, kaffe – riktigt riktigt gott kaffe – och det räcker. Jag vet inte när jag kommer träffa någon av dem igen, men det kvittar. När vi ses kan vi ta vid där vi slutade sist. Det är kanske detta relationsbyggande bortom tid och rum som gör att jag inte riktigt hänger med i denna tid som går nu när jag är hemma.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: