Skip to content

Det här vill jag möta när jag går på kafé

30 januari 2012

För en tid sedan köpte jag nya skor. Vintage. Nya för mig och gamla för någon annan men hur som helst väldigt snygga. Jag är vanligtvis väldigt dålig på att ta hand om mina skodon men den här gången kände jag ett behov av att ta hand om det nya paret.

Så jag gick, fortfarande i mina gamla skor, till en skomakare jag en gång tidigare blivit rekommenderad. Blixt skomakeri på Drottninggatan i Göteborg. Butiken har högt i tak och där inne jobbar far och son. Längs väggarna bakom disken står radvis med skor som lagats eller ska lagas och på motsatt vägg radas skovårdsprodukter upp. Jag häpnas av utbudet och känner mig ganska vilsen, så jag ber expediten om hjälp.

Det jag får av honom är det jag önskar att jag fick på kafé.

Jag berättar mitt ärende, att jag vill ta hand om mina skor. Han lyssnar, slänger ett öga på skorna och riktar mig till rätt del av hyllan. Där ger han mig flera alternativ. Dels mellan olika burkar och varumärken, ”dom är lika bra, bara lite olika stora burkar och olika pris, du bestämmer vad det får kosta”. Och dels mellan olika typer av produkter; hur många jag vill använde beror på hur narcissistisk jag ville vara i min skovård. Jag lyssnar, nickar. Jag får tips om hur ofta jag ska vårda skorna. Efter varje användning är bäst, men en gång i månaden räcker. Eller när det har varit riktigt dåligt väder. Jag nickar igen.

Just känslan av att jag hela tiden blir tipsad, riktad och hjälpt gjorde att jag kände mig trygg och nyfiken på mer. Han kändes proffsig. Tillmötesgående. Jag vågade till och med fråga om skoblocken som jag aldrig använt och fick en kort föreläsning om funktionen mellan olika varianter. När vi kom in på material och cederträ inser jag att skovård kan bli en livsstil. Jag frestas att gå hela vägen men väljer till slut en medelväg. För jag köper givetvis skoblocket också.

Det här vill jag möta på kafé för ett kafébesök handlar om så mycket mer än koffeinet eller hur stor kaffe jag kan få för pengarna. Besöket är en upplevelse, en utflykt, en paus i vardagen. Hade jag varit på kafé och fått vad jag fick hos skomakare Blixt hade jag gått därifrån med inte bara kaffet jag kom för att köpa utan även med ett klippkort, en kvarn och en ny bästa vän bakom baren. Och jag hade känt mig nöjd.

Jag tackar skomakaren för hans hjälp innan jag går och berömmer honom för hans kunskap. Han brister ut i ett leende och säger något i stil med ”jag kan inte mycket, men skor kan jag verkligen”. Det finns en stolthet i hans röst. Han är en hantverkare och han vet vad han kan. Han vet vad han kan hjälpa folk med och han gillar det han gör. Och han gör besöket hos skomakaren till en upplevelse. Jag gick inte bara därifrån med produkter som kostat mig mer än skorna jag skulle vårda utan även med en känsla av att jag varit på utflykt.

Annonser
4 kommentarer leave one →
  1. 30 januari 2012 10:48 f m

    Sådana butiksupplevelser är magiska!

  2. 30 januari 2012 11:38 f m

    Huvudet på spiken och något att tänka på för oss i branschen!

  3. 30 januari 2012 7:01 e m

    Det var ett oförglömligt besök och riktigt fina pjucks vi hittade!

  4. 30 januari 2012 11:45 e m

    Daniel, det är tur du var med så jag vet att det var på riktigt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: