Skip to content

intryck från Sumatra

26 januari 2012

Jag har rest en hel del och sett kaffe växa i stora delar av världen. Men när jag kom till Sumatra bjöds jag på något nytt. Naturen, folket och kulturen gav intryck nog. Annorlunda, fullt av egenheter. Men kaffet, hur det odlas och processas är också annorlunda, och fullt av egenheter.

Jag måste erkänna att jag var väldigt dåligt påläst om kaffe från Sumatra innan jag kom dit. Jag har rostat och bryggt en del och känner Sumatras kaffe i smaken, men jag hade ingen direkt koll på hur processen gick till eller hur förhållandet ser ut på gårdarna eller vilka arter dom har. Den är så annorlunda att jag får komma till den i mer detalj  ett eget inlägg. Jag kommer inte gå igenom resan i detalj, dels för att inte har så bra koll på mina anteckningar och dels för att Anette på Square Mile redan har gjort det mycket bättre än vad jag kunde göra. Jag kan varmt rekommendera dig att läsa hennes tre inlägg, Sumatra 1, Sumatra 2 och Sumatra 3 för en detaljerad och bra beskrivning av resan på Sumatra.

Medan, Sumatra

Resan började och slutade i Medan. En smutsig, varm och fuktig stad. Jag hann inte utforska den så mycket utan var mest på hotellet och ett antal utsökta kinesiska restauranger. Det lilla jag hann se av staden gjorde mig mätt och jag har ingen längtan tillbaka. Medan var heller inte målet med resan. Målet var att åka till området kring Toba, världens största vulkansjö.Vägen kring sjön var bättre än dom flesta ställen där kaffe växer; relativt rak och asfalterad om än lite smal och utan skyddande räcke längs dom vindlande bergsvägarna, men helt befriad från röd sand och stora hål i vägen. Vid sidan av vägarna flög risfält förbi innan vägen började gå uppåt och fälten byttes ut mot jungel.

Tipica @ Wahana Estate

Värd för resan var Sarimakmur, en av landets största kaffeexportörer. Tidigare har Sarimakmur bara handlat kaffe, det vill säga köpt halvtorkade bönor från bönder, torkat och sorterat bönorna och sålt på export. Det gör dom fortfarande, men sedan några år tillbaka odlar dom även själva. Deras gård heter Wahana estate och är en av få gårdar på Sumatra. Med ett företag som Sarimakmur i ryggen har Wahana möjlighet att göra saker som andra inte kan. En vanlig bonde på Sumatra har ungefär 0,5 hektar kaffe – Wahana har ungefär 250 hektar. Gården är uppdelad i olika lotter där 12 olika arter har planterats ut. Vissa är lokala variteer, Ratsuna, Toraja och Jantung, andra är internationellt kända. Tipica, Caturra, Long Berry, Catuai och Villa Sarchi. Dessa är hämtade från bland annat Costa Rica, Etiopien och Brasilien. Det är ett massivt projektet som går ut på att se om någon av dessa växer bra i området. I utvärderingen tittar dom dels på buskarnas produktivitet och dels på hur kaffet smakar i koppen. Dom flesta buskarna planterades 2007-2008 och eftersom det tar upp till fem år innan den första skörden kommer är det ännu för tidigt att veta hur det kommer gå.

kaffebönor @ Lintong

Innan vi kom till Wahana besökte vi en processtation i Lintong. Det var första mötet med kaffet i Indonesien och en skrämmande syn. Säckar med kaffe stod och väntade på att få torka men på grund av vädret fick det vänta en stund till eftersom regnet var på väg in. Platsen som kaffet skulle torka på var en stor cementpatio, utan tak. Kaffet som redan låg där samlades ihop och täcktes med presenning, men ingenting verkade läggas under för att skydda kaffet från den våta cementen. Kaffet var helt osorterat, det gjordes helt till sist i Medan, innan kaffet gick på export. Det var svårt att avgöra om skadorna på bönorna kom från processen, skadedjur eller om dom varit dåliga redan när dom plockats. Men fint var det inte och jag blev inte sugen på att smaka det.

Då var det skillnad i Wahana. Fortfarande inte helt sorterat kaffe, men inte alls lika angripet. Och pation hade tak vilket gjorde det möjligt att ha kaffet ute även vid regn. Det vore en enkel sak att bygga även för den minsta bonden, men en sak i taget. Mycket av det vi såg på Wahana var banbrytande för Indonesien och även om det fanns mycket mer som kunde göras var dom väldigt långt gångna.

Obeskuret kaffeträd

Förutom Wahana besökes flera olika småbönder i området. Det var stor variation på hur gårdarna sköttes. Vissa hade träd i raka rader med skuggträd över plantorna och chili växande mellan raderna. Det var väldigt fint att se. Andra hade 15 år gamla plantor som aldrig hade blivit beskurna och därför växte sig stora och täta så att det blev omöjligt för några bär att få sol. Det gjorde att produktionen sjönk kraftigt men det var inte ett samband som dom verkade känna till. Det är lite underligt tycker jag eftersom kaffeodling har skett så länge där, och bönder brukar ha koll på sina grödor. Men av någon anledning har kaffekulturen på Sumatra utvecklat sig annorlunda än på andra platser i världen.

En vanlig manuell pulp-maskin

Vanligtvis brukar bönder göra på ett av två sätt: 1. plocka sina bär och sälja dom till en processtation som tar bort fruktköttet och torkar bönorna. 2. plocka sina bär och sköta processen fram till torkade bär själva. I Indonesien gör dom ett mellanting. Dom plockar sina bär, tar bort fruktköttet och säljer kaffet, fortfarande fuktigt, till en processtation som sköter torkningen. Det var det kaffet som stod fuktigt och väntade på att torka på Lintong. Eftersom bönderna ofta är ganska långt från processtationen kan det dröja flera dagar mellan det att kaffet plockas och det börjar torka. Det är ganska skadligt för kaffet – en mogen frukt som stoppas i en säck i 75% luftfuktighet och 25 grader i skuggan. Förmultningen sker snabbt och för det mesta vill man få kaffet på tork inom några timmar. På Sumatra är det vanligast att kaffet plockas på morgonen, fruktköttet tas bort med en liten maskin på gården samma eftermiddag och körs till torkstationen dagen efter. Inte alls optimalt för kaffet, men en tradition svår att ändra på.

Wahana har fördelen att ha en processtation på gården. Det gör att dom kan få bären till stationen snabbare än annars möjligt, och dom kan även kontrollera fermenteringen och torkningen bättre än andra. Det är spännande att se hur utvecklingen går och jag hoppas jag får möjlighet att besöka Sumatra igen. Dels för att återse nya vänner och dels för att få uppleva mer av Sumatra.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: