Skip to content

Vad jag lärt mig på resan

17 oktober 2011

Jag har på lite över ett år besökt Rwanda, Etiopien, Kenya, Uganda, Indien, Brasilien, Peru, Ecuador, Colombia, Costa Rica, Nicaragua, Honduras och Guatemala i kaffeärenden. Jag har varit med om hundratals möten med producenter och sett lika många gårdar. Vissa är välskötta, andra misskötta. Vissa gårdar stora, andra små. Men alla möten har varit berikande och här är några saker som jag har lärt mig på mina resor.

1. Det finns mer specialkaffe där ute än vad som produceras idag

Specialkaffe är det bästa en gård kan producera. Dom flesta gårdar har potential att producera väldigt bra kaffe, men det är inte alltid det görs. Det kan bero på mycket. Ekonomiska eller sociala förutsättningar i landet och regionen eller producentens kunskap, vilja och motivation för att nämna några. Men dom biologiska förutsättningarna finns där. Kaffet finns där. Marknaden finns där. Och producenterna som vill förbättra sin produkt finns där. Med hårt arbete, långsamt relationsbyggande och ett stort informationsflöde kan kaffekvalitén höjas. Det leder till bättre priser hos producenten och bättre produkter för konsumenten.

2. Många producenter är intresserade och nyfikna på vart deras kaffe tar vägen
Det finns många rosterier som strävar efter att öka kunskapen om kaffe och utbilda sina kunder, som försöker jobba så transparent som möjligt och ständigt förbättra kvalitén på kaffet dom serverar. Den strävan finns även hos många producenter. I takt med att kunskapen ökar om hur marknaden är uppbyggd ökar behovet av att veta mer. Jag har träffat bönder på gårdar och i kooperativ som undrar vad som händer med deras kaffe och var det tar vägen efter att det lämnar hamnen. Rosterierna hämtar gärna information för att visa på transparensen i handelskedjan, men producenterna får sällan tillbaka mer än en t-shirt.

3. Det finns en törst i produktionsländerna efter kunskap om vad konsumentländerna vill ha
Jag åkte till Centralamerika för att lära mig mer om hur produktionsländerna ser på handel och specialkaffe. Jag åkte för att lära mig mer om hur kaffe odlas och vad som gör att vissa gårdar skördar godare kaffe än andra. Det är kunskap som jag inte kan få hemma. När jag kom dit stötte jag på en liknande kunskapstörst. Det fanns en hunger efter kunskap om vad vi gör med kaffet, hur det marknadsförs, bryggs och rostas. Men få producenter har samma möjlighet som jag och kan åka över halva jorden för att skaffa den önskade kunskapen, så dom förblir för det mesta beroende av att vi kommer till dom.

4. Det finns mycket kvar att lära

Även om mina resor har öppnat många dörrar, breddat min horisont gett mig djupare kunskap och bättre förståelse för kaffe i alla dess skeden så vet jag att jag har mycket kvar att lära. Jag har skrapat på ytan men jag vet att det finns mer. Att resa till ursprung är lärorikt. Men om du ska åka, se till att det även blir lärorikt för dom du besöker.

Annonser
One Comment leave one →
  1. Axel Dahlin permalink
    24 oktober 2011 8:32 e m

    Hej Per! För lite sedan blev jag med hemrostmaskin, kvarn mm då några kompisar la ner ett café. Sen började jag leta info om kafferostning och blev grymt glad när jag hittade dig och allt spännande du delar med dig av! Vilket äventyr du måste haft! Själv blir jag lite deppig eftersom min nya hobby verkar ogreppbart komplex, men jag får göra ett försök iaf!;) Min förra hobby (musiken) är numera mitt jobb så jag behövde ett komplement!:) Spelar du fortfarande sax? Ser iaf fram emot att läsa mer av dig här!
    /Axel (Förr Henriksson, nu Dahlin)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: