Skip to content

kaffe i Indien

03 mars 2011

Indien är mer än bara kor, te och yoga. Indien har också en lång historia av kaffeodling. Den gamla myten säger att Baba Budan smuglade in sju kaffefrön från Yemen för 500 år sedan och planterade dom i Chickamalagur. Jag har slussats runt på massa gårdar under några varma, välkomnande och lärorika dagar i Indien. Jag skulle kunna göra en utförlig beskrivning av varje ställe, men jag tänkte börja med att berätta om kaffe i Indien, i allmänhet. För innan jag åkte hit, visste jag väldigt lite, och jag misstänker att jag inte är ensam om det.

Distrikten

här är jag!

Det mesta av kaffet växer i södra Indien. I delstaterna Karnataka, Kerala och Tamil Nadu. Det finns både Arabica och Robusta, jag kommer inte riktigt ihåg fördelningen men det står säkert på Wikipedia och garanterat hos Coffee Board of India.

 

Arterna

känner du Kent?

Dom vanligaste typerna av Arabica som man odlar är Kent, SL795, SL9, Catuaí och dvärg Catimor. Vad som odlas beror mycket på växthöjd och jordmån, men valet av art beror också på om man prioriterar en hög skörd eller en god smak. SL-varitéerna har labbats och korsats fram i jakt efter kaffe som växer bra i Indiens klimat.

Det odlas även några olika typer av Robusta. Old Peridinia är vanligast, följt av SL274 och en korsning som kallas CxR. Jag fick inte riktigt grepp om vad det var korsning mellan, men den ansågs vara mildare i koppen och mindre robustalik. Utifrån det jag har koppat kan jag inte riktigt hålla med. Jag har koppat ganska mycket här, men inte hittat någon art av varken Robusta eller Arabica som har haft en genomgående karaktär i koppen. Däremot är det tydligt att mycket av smaken och hur kaffet framstår beror på hur moget kaffet varit när det plockats och hur väl det sen är processat, tvättat och torkat.

Pulpstationerna
Man har inte kunnat processa eller sälja kaffe hur man vill särskilt länge i Indien. Fram till 1992 var man tvungen att sälja sitt

en blommande robusta

kaffe till den regeringsstyrda Coffee Board. Man kunde alltså odla kaffe, men tvättstationerna styrdes av staten. Det innebär att bönderna inte har kunnat påverka eller styra hur bären togs om hand efter skörden. Det gick heller inte att spåra kaffet till gården och det fanns ingen anledning för någon gård att göra något utöver det nödvändiga eftersom det inte fanns någon koppling mellan pris och kvalité. Allt kaffe som kom till en tvättstation blandades och blev en och samma röra.

Det ändrades med den ekonomiska reform som började 1992 men som enligt vad jag har hört först blev klar runt 1998. Och det är alltså först då som gårdar med ambition om att skapa en bättre produkt kunde börja jobba mot marknaden, och specialkaffe med allt vad det innebär vad gäller kvalité och spårbarhet kunde utvecklas i Indien.

Gårdarna

en promenad genom Balmaadi Estate

Jag har inte kommit till det häftigaste med kaffet i Indien än. Efter att ha varit i Brasilien, där fält med kaffebuskar breder ut sig över oändliga solexponerade ytor, var det otroligt att komma till Indien där vartenda kaffefält är en skog. Jag såg sådana gårdar i Brasilien också, men dom var små och ovanliga. I Indien är varenda gård eko-vänlig. Det finns inget kaffe som inte växer i skugga, varenda gård är full av träd och träden är fulla av fåglar. Varenda gård har problem med rådjur, elefanter och byson som röjer runt bland kaffebuskarna, och alla har apor som hänger runt och äter upp kaffebären. Kaffet i Indien växer i samklang med naturen och det är helt underbart att gå omkring i kaffefälten mitt på dagen och känna svalkan under löven.

Nej, det är inte en skog, det är ett kaffeplantage. Nere till vänster syns tvättstationen.

Indien har, ganska oväntat, tagit mitt hjärta. Vart jag än har gått har jag blivit vänligt bemött, maten har varit fantastisk och landskapet vackert. Men jag tror att det som har gjort att jag känner mig så hemma är att indierna vet hur man fikar. Så fort man kommer fram någonstans eller så fort det är en paus, så bjuds det på kaffe. Eller te. Eller kokosnöt. Vart man än är och vart man än står, går det att trolla fram en kopp och en kaka och allt stannar upp en stund. Som svensk i utlandet skapar det en fin känsla av att komma hem.

utsikt över Balanoors teplantage

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. 03 mars 2011 10:21 f m

    Told you so 😉

    Du skrev i Da Matteo inlägget att du smakat Robusta som inte smakade Robusta, men här skriver du att de genomgående saknar karaktär. Hur menar du då?

  2. Per Nordby permalink
    04 mars 2011 1:40 e m

    Jag får förtydliga. Jag menade inte att kaffet genomgående saknar karaktär. Det har dom.

    Jag menar att jag inte har smakat någon underart av vare sig arabica eller robusta som har haft en genomgående karaktär. Peredinia smakar inte alltid likadant, CxR är inte genomgående mildare i koppen, Kent är inte alltid söt.

    Jag skyller all otydlighet på värmen…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: