Skip to content

Med en ny syn på Brasilien

21 november 2010

För mig har kaffe från Brasilien alltid varit likställt med baskaffe som lämpligtvis kan användas som grund i en blandning, eller på sin höjd ett fylligt ursprungskaffe med choklad- och nöt-toner. Min bild har också innehållit stora gårdar på platt mark med träd i raka rader och maskinell produktion. Bägge bilderna har visat sig vara felaktiga.

Anledningen till att min syn på kaffets smak och produktion kommer från Brasiliens kaffehistoria. Fram till 1990 såldes allt kaffe i kategorierna Santos 1, Santos 2 … Santos 6. Det var alltså omöjligt att spåra kaffet närmare än till Santos, hamnen där det mesta kaffet skeppas från dit allt kaffe togs och delades in i sex kvalitetsgrader. Tänk dig att allt vin i europa graderades i sex olika kvalitetsgrader och såldes som Hamburg 1 till Hamburg 6. Ganska otroligt och väldigt orimligt.

Systemet i Brasilien ändrades med regeringsskiftet och möjligheten gavs för producenter att sälja sitt kaffe till vem dom ville och hur dom ville. Flera odlare såg chansen och 1991 grundades Brazil Specialty Coffee Association och det var först nu som det över huvud taget gick att veta vilken region eller gård kaffet kom ifrån. 1999 startade Cup of Excellence för att ytterligare uppmana odlare att jobba kvalitativt i stället för kvantitativt. Resten är historia och idag kan vi få tag på unikt kaffe med full spårbarhet med stolta odlare bakom.

vinnaren

Kaffet i Brasilien har visat sig ha en oväntad komplexitet. De vinnande bidragen i Cup of Excellence visade alla att Brasilianskt kaffe inte bara handlar om choklad utan lika gärna kan ha en friskhet och fruktighet, en citrus eller äpplesyra, otrolig arom av allt från torkad frukt till tobak till sockerrör till jasmin. Bäst av alla var de topp fem som alla fick 90+ av 100 möjliga poäng och därmed visade Brasiliens potential.

 

Efter att min smakbild av Brasilien kommit på skam på koppningsbordet var det dags för min felaktiga bild av gårdarna. Visst finns det stora, industriella produktionsanläggningar här, men det finns också småodlare. Vinnaren i CoE i år har till exempel bara fyra hektar kaffe vilket är långt från några av de större gårdarna som har 1000 gånger mer. Och långt ifrån allt kaffe kan skördas maskinellt som jag trodde. Brasilien är ganska kuperat och handplockning är därför nödvändigt.

 

Jag har hunnit åka runt på flertalet gårdar under veckan och sett stora, medelstora och små produktioner. En vän till mig sa att det finns två typer av gårdar i Brasilien. Fabriksgårdar och familjegårdar. Det är en väldigt bra beskrivning. Jag är glad att jag fick möjlighet att inte bara besöka dom stora fabriksgårdarna som förvisso har en imponerande produktion och får fram kaffe av hög kvalité på ett effektivt sätt. Men dessa gårdar drivs som företag och ägs av företagsledare. Och det är ingenting emot familjegårdarna som ägs av bönder med smutsiga händer, leriga byxor, brinnande hjärtan och varma leenden. Det är när jag möter dom som jag inser varför jag vill jobba med det jag gör.

 

 

 

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: