Skip to content

med möten som katalysator

03 juli 2010
tags: ,

Caffe Culture

Det är en vecka sen Caffe Culture var över, men jag håller fortfarande på att smälta intrycken. Oavsett vilken bransch man är i så tar det på krafterna att gå på mässa i tre dagar. Men det är givande. Alla ni som jobbar med kaffe och inte var där gick miste om något. Det var bra, intensiva dagar och kvällar. Och även om det är frustrerande att träffa många vänner som jag inte har sett på länge och inte hinna växla mer än en mening och en kram innan det är dags att prata med nästa blir jag taggad av så många möten på kort tid.

Jag kan inte på något vettigt sätt sammanfatta mässan eller tävlingen eller alla människor jag pratade med, men jag tänker återge det roligaste och det tråkigaste jag var med om i London.

Det roligaste var att se att många av de italienska maskintillverkarna inte hade med sig kaffe hemifrån utan använde kaffe från lokala, engelska mikro- och makro-rosterier i kvarnarna i sina montrar. Jag kan tycka att det är självklart att det ska vara så, men det är det inte.

Det tråkigaste var att gå på en spontan koppning och höra om favoritkoppen att ”this Geisha is unavilable”. Hur kul är det att hitta ett grymt gott kaffe och sen få veta att det inte finns att köpa?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: