Skip to content

Kill your darlings

04 oktober 2016

För snart sju år sedan skrev jag mitt första inlägg på den här bloggen. Då var jag ung (yngre), anställd och såg mig som en del i en bransch i full utveckling. Det ville jag skriva om.

För snart fyra år sedan startade jag mitt rosteri, och bloggen förvandlades snabbt till företagets hemsida. Enkel, och tillräckligt funktionell. Jag märkte under den första tiden att mitt skrivande långsamt förändrades. Från att skildra vad jag såg och upplevde utåt i branschen, började jag skriva om det jag gjorde i företaget och det jag ville sälja. Såklart. Inget konstigt med det, men själva skrivarprocessen blev… tråkigare. Så jag skrev mer sällan. Jag började använda sociala medier mer frekvent där det med en enkel bild gick att förmedla mycket och ofta, och någonstans på vägen bytte jag språk från svenska till engelska. För fem år sedan skrev jag ett inlägg om att vi borde bygga ett svenskt språk kring specialkaffe, och det tycker jag fortfarande är viktigt. Men specialkaffet är inte ett svenskt påfund, det är något som finns och skapas och utvecklas simultant i alla delar av världen. Som i mycket annan global handel är det gängse kaffe-språket, och det är därför lika viktigt att hålla kommunikationen levande på detta språk.

Det har tagit mig tid att inse att bloggens tid är över för mig. Det har tagit mig tid att förlika mig med att jag når ut till fler om jag skriver på engelska. Jag gillar bloggen, jag gillar svenska språket. Men det finns ett uttryck som heter kill your darlings och nu slår jag två flugor i en smäll. Jag avlivar denna självdöende sidan, byter till ny skrud med nytt språk och snyggare kostym. Oroa dig inte, jag kommer fortfarande skriva då och då så du får höra vad jag gör och upplever. Då blir det på engelska, håll till godo.

Den här sidan kommer ligga kvar men inte uppdateras så gå bara hit om du vill titta bakåt och gå till pernordby.com om du vill följa med framåt.

Sa jag tack för att du läst? Tack.

På besök i Kenya, efter skörden

28 mars 2016

Jag kom nyss hem från en resa till Rwanda och Kenya. Det var två helt olika typer av besök så det blir två olika rapporteringar.

I Kenya var skörden helt över när jag kom dit. Den börjar redan i november och brukar sträcka sig in i februari. När jag var där i mars fanns det alltså mycket kaffe att smaka på.

KenyaPN2016

I Kenya jobbar jag än så länge inte med någon specifik process-station eller gård. Min handelspartner är i stället en exportör, Dormans coffee. När jag besöker Dormans i Kenya brukar de duka upp koppningsbord efter koppningsbord med små och stora lotter från olika gårdar och kooperativ. Dessa är väl utvalda och märkta efter skördevecka och kvalitets-grad.

Kenya_dormans

Ett koppningsbord förbereds hos Dormans

När jag hittar något som faller mig i smaken försöker jag få till ett besök hos just de producenterna för att träffa människorna bakom kaffet och se och höra hur de jobbar. Det blir många timmar i bil på dammiga vägar, och besöken på kooperativen är ofta relativt lika varandra. Men efter att ha gjort ett antal besök på olika stationer blir de små detaljerna som skiljer dem åt tydligare, och det blir lättare att se vilka som skapat ett fantastiskt kaffe av tur och vilka som har kunskapen och rätt verktyg för att lyckas om och om igen. Det är alltid tillfredställande att få träffa och skaka hand med de producenter som står bakom kaffet och jag lär mig alltid något nytt. Jag fick med mig ett fint urval prover hem från Kenya och ser fram emot att presentera årets lotter inom kort.

Kenya2016_dustyroad

Ingenting är så mycket Kenya som dammiga vägar med röd jord

På besök i Rwanda, innan skörden

28 mars 2016

Jag kom nyss hem från en resa till Rwanda och Kenya. Det var två helt olika typer av besök så det blir två olika rapporteringar.

Skörden har inte börjat än i Rwanda än. Den sätter vanligtvis igång i mars, men på grund av att regnet inte faller när det brukar är den något försenad i år och förväntas komma igång först i början av april och sedan hålla på in i juni.

 

Kopakaki2016

Torkborden på Kopakaki står tomma och väntar på att årets skörd ska sätta igång

I Rwanda besökte jag min vän Kevin som jobbar för kooperativet Kopakaki-Dutegure. Kopakaki är en kooperativ-ägd process-station och jag har jobbat med Kopakaki sedan starten av rosteriet. Vårt samarbete har utvecklats över åren. Kaffet har också blivit bättre och bättre år för år. Det beror uteslutande på ett målmedvetet och hårt arbete under plockning och i efterskörds-processen på Kopakaki. Jag är en liten men uppskattad köpare hos dem. Jag ställer höga krav på kvalitén, och betalar mer än dubbelt så mycket som deras andra köpare för kaffet jag beställer. De lägger å sin sida ner mer tid och energi på att selektera och övervaka processen och väljer ut de bästa lotterna till mig.

 

Kopakaki_farmer

En av gårdarna runt Kopakaki, vid kanten av Kivu-sjön

Det urvalet vill vi göra tydligare och mer transparent i år. Jag besökte ett stort antal av de producenter som har sina gårdar runt kring process-stationen. Det blev tydligt att odlingsförhållandena skiljer sig något mellan olika områden. Vissa områden ligger till exempel på 1500 meters höjd, andra på 1800 meter. Vissa gårdar ligger nära skog, andra nära vatten. Detta skapar olika mikroklimat och därmed olika smak på kaffet. Det vill jag ta vara på. Därför kommer vi i år att skilja olika dag- och veckolotter från varandra. Varje dag kommer nämligen olika producenter med sina kaffebär till Kopakaki. Genom att hålla koll på dagarna kan vi spåra vilka producenter som levererar just den dagen och vilket område de bor och odlar i. Hittills har jag köpt kaffe från Kopakaki, men nu kommer jag även veta vilka av de 1184 producenter knutna till kooperativet som levererar kaffe till just mig.

Incahuasi – ett oväntat kaffe från Peru

19 februari 2016

Jag gillar när ett kaffe kan överraska och bryta mot mina förväntningar. Incahuasi från Peru är ett sådant kaffe. Jag fick besök av några producenter från flera kooperativ i Peru i somras. Yeny från Incahuasi drog upp en påse med råkaffe ur sin handväska och bad mig testa detta. Jag har druckit kaffe från Peru förut, men inte så ofta. Min idébild om smaken var fyllig, låg syra, mycket choklad och jord. Men när jag rostade provet jag fick av Yeny och smakade på det upplevde jag torkad frukt, äpple, en frisk syra och röda bär. Inte alls det jag brukar smaka i kaffe från samma land. Jag återkopplade till Yeny och fick mer information om lotten hon gett mig och om Incahuasi.

Incahuasi_visit2

Kooperativet ligger nära Cuzco i södra Peru. Jag besökte området för flera år sedan och minns att den höga höjden och den syrefattiga luften gjorde att jag kände mig yr i skallen. Det tar ett tag att vänja sig vid att vistas på över 2000 meters höjd. Lotten jag fick är en mikrolott från Incahuasi, från en av producenterna knuten till kooperativet. Américo Palomino Alanya har en gård på två hektar där han odlar Typica, Caturra och Bourbon om vartannat. Don Américo verkar vara en skön typ, han tackar alltid Pachamama – moder jord – och sina förfäder vid varje skörd. Allt kaffe från kooperativet är ekologiskt, så även denna lott. Alla grannar hjälps åt att plocka de mogna bären som sedan transporteras med mulåsnor till kooperativets process-station. Jag är stolt över att jag fått hem detta kaffe och har haft möjlighet att starta ett direkt samarbete med Incahuasi.

låt mig presentera el Roleto – ett kaffe från Colombia

08 februari 2016

El Roleto är en gård i Nariño, Colombia. Där bor Angel Yela som tillsammans med sin son sköter gården. Precis som kaffet från Carlos Ortega som jag presenterade till jul kommer kaffet från el Roleto från den unga exportören Antis Coffee. De är själva producenter och jobbar med en handfull utvalda gårdar i Nariño.

elRoleto_drying

El Roleto har fått namn efter Angels favoritgodis, men det är inte därför hans kaffe är sött. Angel Yela vet vad han gör. 2010 kom han på 6e plats i Cup of Excellence och har sedan dess fortsatt jobba på att hålla en hög kvalitet på det kaffe han producerar. Han har förutsättningarna med sig. Han odlar Caturra och växthöjden på mer än 2000 meter ger kaffet en hög sötma och komplex syra. Den vulkaniska jorden är rik på mineraler. Kaffet är rent, aromatiskt och har toner av tropisk frukt. Kaffebären plockas mogna och för hand; några alternativ finns inte eftersom marken sluttar kraftigt så högt upp i bergen. Kaffet växer i halvskugga under guava och platano och på gården springer tuppar omkring. (Där av påsens etikett.) Efterskörds-processen sköts med stor precision och kaffet torkas under parabol i cirka 10 dagar efter fermenteringen.

elRoleto_AngelYelaParabol

Jag har köpt två lotter från el Roleto, den ena skördad 6 juli och den andra skördad 18 juli. De skiljer sig inte överdrivet, men jag gillar att få så detaljerad information om skörden. Det visar på ett stort fokus på detaljer. Jag ser fram emot att fortsätta jobba med Antis coffee och el Roleto.

Ett möte mellan producenter och rostare

23 januari 2016

Av de ursprung som jag jobbar med och köper kaffe från är Nicaragua kanske det som ligger mig närmast om hjärtat. Det kan beror på den enkla anledningen att det var det första ursprung jag besökte och jag blev väl helt enkelt förälskad. I folket, i landet, i möjligheterna. Jag köper en del kaffe därifrån, och de kontakter jag har fått med producenter kommer via en enda person, Claudia Lovo. Vi träffades under Cup of Excellence 2010 och har vuxit tillsammans sedan dess. Idag fick jag möjlighet att presentera henne och hennes kollega och producent donna Marta för några rostare, baristor och krögare. Vi hade alla samlats i mitt rosteri för att mötas och lära av varandra. Jag bjöd in rostare eftersom jag, utöver att rosta kaffe, även säljer råkaffe från de ursprung där jag handlar direkt. Krögarna och baristorna var där eftersom de är mina kunder.

  
Att sitta i ett rum och höra producenter, rostare och baristor prata med varandra är häftigt. Kaffe-branschen består av en lång kedja med aktörer som geografiskt är väldigt långt från varandra. Tillfällena är få när huvudaktörerna möts och vi tillsammans kan prata om vad det är vi egentligen håller på med, och vad vi önskar av varandra. Att kunna skapa detta möte i sitt eget hus var, insåg jag efteråt, större än jag förstått. Jag kommer helt klart skapa mötesplatser som denna fler gånger och nästa gång ska jag se till att även bjuda in det viktiga slutledet, kaffedrickare. Det är ändå för er som vi alla gör det vi gör.

Att växa som företagare

31 december 2015

Tre år. Så lång tid har gått sedan jag startade Kafferostare Per Nordby. Det började med en pall kaffe, en lånad rost och några nyfikna kunder som trodde att jag skulle kunna leverera något gott, kanske också något nytt och spännande. Sedan rullade saker och ting på och nu står jag här, tre år senare och undrar lite vad som hänt. Varje år har haft sina prövningar.

Första året var det många som frågade om rostandet var en hobby. Hela det året hyrde jag in mig på en liten rost en dag i veckan och hade råkaffet i källaren hemma så frågan var kanske inte helt obefogad.

Andra året var det många som frågade om jag kunde leva på det jag gjorde. Då hyrde jag fortfarande in mig en dag i veckan på ett eller annat rosteri men använde den dagens timmar till max för att hinna med. Då hade jag ett separat lager där jag kunde ha allt mitt råkaffe och höll koppningar hos olika kunder runt om i Göteborg i brist på egen lokal. Det blev lite splittrat, men det fungerade.

Tredje året, det som nu håller på att ta slut, vann jag plötsligt rostnings-SM och hade Europas största kaffemässa på besök i här i Göteborg samtidigt som jag (äntligen!) skaffade mig en egen lokal och en egen rost. Det har, minst sagt, varit hektiskt. Det är en fin lokal och en dyr rost. Nu är det inte så många som frågar mig hur det går, men desto fler som klappar mig i ryggen och säger ”vad kul att det går så bra!”. Om de bara visste. Några få, som precis som jag någon gång har startat ett företag, litat på sin idé och dragit igång ett projekt, säger snarare ”vad kul att du vågar satsa.” För de vet.

Det är nämligen inte så att det går bra nu bara för att jag vågar ta ett steg uppåt framåt. Att jag vågade satsa beror på att jag litar på att det kommer att gå bra, sen. Men just nu, nja. Nu är det många sömnlösa nätter, ändlösa kalkyler, omtumlande beräkningar, omöjlig logistik och massa huvudkli. För i år är jag i än större utsträckning företagare, och inte bara kafferostare. Företagandet är en stor del av mitt arbete och har varit det ända sedan jag startade företag. Företagandet är en del jag gillar. Det måste jag göra, annars tror inte jag att det går att driva företag. Och lyssna på ordet, företagare. En som företar sig, någon som gör. Det finns ett skapande i företagandet som är tilltalande. Det finns något spännande i att knäcka gåtan om lönsamhet och samtidigt undvika hetsen på tillväxt och behålla fokus på idén, passionen. Jag känner att jag i år fortfarande är Kafferostare, men det är som företagare jag har vuxit. Fjärde året, som börjar med 2016 kommer bjuda på nya utmaningar och nya projekt. Det ser jag med tillförsikt fram emot.